Simple Minds & Roxy Music
Än så länge har jag lyssnat på Simple Minds och de två Roxy Music plattorna. Simple Minds visade sig vara en live skiva, och den satte inga särskilt djupa spår vid första genomlyssningen. Kändes oerhört "jaha" genom hela första plattan, orkade aldrig sätta på andra. Kanske har de mer att ge, men det är tveksamt om den kommer snurra igen. Nåväl.
Roxy Music var å andra sidan allt jag hoppats på. Det enda jag egentligen medvetet hört tidigare är titelspåret från Avalon, en mysig och fin ballad, så det kändes naturligt att börja på den.
En lustig detalj, som på många sätt understryker varför det är så mycket roligare med vinyl, är att det i övergången från spår två till spår tre, Avalon, blev ett fasligt sprakande. Det var som om pickupen hade ivrigt landat där minst tio gånger så många gånger som mellan några andra spår... Och det var klart mer slitet genom hela låten också, men det ska ses mot bakgrund av övriga spår var i så gott som perfekt skick.
Sirens är en lite annorlunda fågel jämfört med Avalon. Rockigare och mer edge, men fortfarande väldigt soft. De tre första spåren utgör en grym öppning, med Love is the drug som klarast lysande stjärna.
posted by Mord Fiddle | 11:57
2 Comments:
avalon må VARA en bra skiva, men man kommer ändå inte undan från den mkt förföriska (dåligt val av adjektiv men ordbanken är stängd, sensuella) tonen skivan igenom.. positivt? negativt? beror på vem som lyssnar så klart, men det skiljer sig väldigt mkt från vad jag finner attraktivt i deras andra skivor. och skivan är ju sannerligen en direkt föregångare till smiths mfl deppsyntnissar, och låter rätt så lika som rätt så mycket av den vågen, vilket är ngt jag har rätt svårt för..
och för den delen.. siren, är en mkt bra skiva, men för mina öron kom den ut vid precis fel tillfälle, när syntarna förlorat sin charm och ännu inte blivit sofistikerade nog (har de blivit de än förresten?)
Skicka en kommentar
<< Home